De senaste dagarna har Handikappförbunden förekommit på SvD:s debattsida Brännpunkt flera gånger. Först i en debattartikel där vi adresserar det orimliga i att regeringen i ett regleringsbrev uppmanar Försäkringskassan att bidra till att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar. Igår replikerade Åsa Rgnér (s) , barn-, äldre och jämställdhetsminister. Idag ger Handikappförbunden slutreplik med följande debattartikel.
I måndags skrev jag i egenskap av ordförande i Handikappförbunden en debattartikel på SvD Brännpunkt, där jag adresserade det orimliga i att regeringen i ett regleringsbrev uppmanar Försäkringskassan att bidra till att ”bryta utvecklingen av assistanstimmar”.
I sin replik skriver Åsa Regnér att människors rättigheter ska bibehållas och att regeringens brev adresserar den oförklarliga ökningen av assistanstimmar.
Juridiskt är det svårt att se hur människors rättigheter ska värnas om en myndighet uppmanas att bryta utvecklingen av en insats som stadgas i en rättighetslag som LSS. Om man anser att reformen blivit för dyr är det ärligare att ta bladet från munnen och säga det, bryta upp lagstiftningen till förmån för en annan, mer restriktiv och mindre kostsam.
I stället väljer man att bromsa kostnaderna genom förändrad rättspraxis och en hårdare bedömning på Försäkringskassan.
För regeringen finns det nämligen problem med att ändra lagstiftningen. Som konventionsstat till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar kan Sverige inte backa på redan införda rättigheter eller insatser. En lagändring som innebär en försämring av assistansen, skulle innebära att Sverige ställs till svars inför FN-kommissionen. Med den valda strategin, att med hjälp av Försäkringskassan bromsa kostnaderna, är det inte lika lätt att juridiskt komma åt försämringen, även om man i praktisk mening redan bryter mot konventionen.
När det gäller den enligt Åsa Regnér ”oförklarliga” höjningen av assistanstimmar har vi en annan bild, som också delas av andra.
Bengt Westerberg (Assistanskoll jan 2016) menar att den viktigaste
förklaringen till att assistanstimmarna ökat och därmed kostnaderna inte främst är insatsen som sådan utan snarare på att LSS är en rättighetslag.
I dag är det behoven som styr vad människor får, snarare än kommunala budgetrestriktioner. Behov som om de inte möts med personlig assistans måste mötas med andra lika omfattande insatser. Insatser som många gånger är dyrare än den personliga assistansen.
Ett annat skäl till kostnadsökningen är folkökningen och att assistansberättigade från 2001 får behålla assistansen efter att de fyllt 65 år.
När vi ska göra en samhällsekonomisk kalkyl för personlig assistans måste dessutom både vinster och kostnader vägas in. Vinsterna saknas i regeringens retorik kring frågan. Och det handlar inte bara om de stora personliga vinsterna för de människor som med hjälp av assistans kan vara aktiva och delaktiga i samhällslivet och själva bestämma över sitt liv. Det handlar också bland annat om att drygt 90 000 personer i dag sysselsätts inom reformen, många av dessa är unga och många är invandrare och hade kanske annars stått utan arbete. En stor del av kostnaden kommer därmed tillbaka till staten i form av skatt och moms.
Dessutom ersätter assistansen en rad andra insatser som vårdbidrag, handikappersättning och framför allt hemtjänst. Socialstyrelsens pinfärska rapport visar att när man nu börjar dra in på assistansen ökar både hemtjänst och gruppboenden, båda dyrare alternativ.
Redan innan regeringens regleringsbrev har vi alltså sett en oroande utveckling. Antalet avslag på nyansökningar av assistansersättning har ökat till nästan 70 procent under 2015 i jämförelse med 35 procent 2007 (Försäkringskassan 2015). Fler förlorar sin assistansersättning i det som vi uppfattar som en hårdnande bedömning hos Försäkringskassan. Därför har funktionshinderrörelsen också drivit på för en översyn av LSS.
Vi hoppas att regeringen är större än vad regleringsbrevet indikerar och att man i den kommande översynen vågar värna lagstiftningens ursprungliga syfte, nämligen att personer med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva som andra.
Stig Nyman
ordförande för Handikappförbunden
Handikappförbundens ursprungliga debattartikel i SvD den 29 februari