I Sverige är det förbjudet att neka någon att komma in på krogen på grund av sexuell läggning, kön eller etnicitet. Att neka någon som är rullstolsburen, med hänvisning till att lokalen inte är tillgänglig, är däremot möjligt enligt lag.

–          Eftersom regeringen ingenting gör måste riksdagen nu ta sitt ansvar och lagstifta i frågan, säger Ingrid Burman, ordförande i Handikappförbunden.

Frågan om att inkludera otillgänglighet som diskriminering i diskrimineringslagen har utretts i decennier. Senaste gången ett förslag presenterades var i Hans Ytterbergs departementsskrivelse med den passande titeln Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskriminering (SOU 2010:20). Nu har det gått över 920 dagar sedan remisstiden gick ut, och snart ett år sedan riksdagen uppmanade regeringen att skyndsamt återkomma med ett förslag. Ändå har ingenting hänt.

–          Inför förra valet lovade alla partier utom Moderaterna att de skulle arbeta aktivt för att en utvecklad diskrimineringslag skulle införas 2011. Tyvärr har det visat sig att det var tomma ord. Nu bör riksdagen använda sin lagstiftningsmakt och se till att löftena förverkligas, menar Ingrid Burman.

Kravet på agerande framförs i dag av femton funktionshinderorganisationer kl 8-9 utanför Rosenbad. Organisationerna har varit där för att påminna om behovet av lagstiftning varje torsdagmorgon inför regeringens veckosammanträde sedan den 1 december 2011. Aktionen kallas Torsdagsaktionen.

Den 30 maj genomförs en extra stor manifestation kallad Torsdagsaktionen XL.

För mer information och kommentarer, var god kontakta:

Ingrid Burman, ordförande, Handikappförbunden, telefon 070 – 343 95 87

Fakta

Man räknar med att var femte person i Sverige har någon form av funktionsnedsättning. Den vardag som de flesta tar för given är stängd för många av dem. Otillgänglig kollektivtrafik, otillgängliga byggnader och otillgänglig information försvårar exempelvis möjligheten att välja skola och utbildning och att delta i arbets-, fritids- och kulturlivet. Otillgängligheten leder till kostnader för samhället, men också till en onödig känsla av utanförskap hos individen.